sagor

En förenklad version av Emil och soppskålen av Astrid Lindgren
Emil hette en liten pojke som bodde i Småland för ungefär 80 år sedan. Platsen där han bodde hette Katthult. Emil hade en liten syster som hette Ida, en mamma och en pappa. Eftersom pappa arbetade som bonde hade pappa två personer som hjälpte honom och hans fru med att sköta huset och djuren. Den som hjälper bonden kallas för dräng och den som hjälper bondens hustru kallas piga. Drängen i Katthult hette Alfred och pigan hette Lina.

En dag åt familjen, tillsammans med drängen och pigan, soppa till middag. Soppan hade de i en stor soppskål. Emil tyckte mycket om soppa, så mycket att han försökte slicka i sig det som fanns kvar i skålen. När Emil stoppade huvudet i skålen fastnade skålen på Emils huvud. Alla försökte hjälpa Emil att få bort skålen. Till sist sa Emils mamma att ”vi får slå sönder skålen”. Det tyckte inte Emils pappa för skålen kostade fyra kronor. Fyra kronor var mycket pengar för 80 år sedan. Familjen bestämde att man måste åka till staden för att gå till doktorn med Emil. Pappa trodde nämligen att doktorn kunde ta bort soppskålen och det skulle kosta tre kronor. På så vis hade man tjänat en krona istället för att slå sönder skålen som kostade fyra kronor.

Mamma och pappa satte sig tillsammans med Emil i en vagn som drogs av familjens häst. Det fanns inte bilar på den tiden. De åkte till staden och Ida fick stanna hemma med Lina, pigan i huset.

Emil med mamma och pappa fick sitta i doktorns väntrum. Alla som satt där tyckte synd om Emil utom en elak gubbe som skrattade. Emil fick komma in till doktorn. Emil hade lärt sig att man skulle vara artig mot doktorn så han bugade sig djupt med soppskålen på huvudet. Emil hade, eftersom han inte kunde se genom soppskålen, dunkat huvudet i doktorns skrivbord. Soppskålen gick sönder. Pappan blev sur och sa att ”nu förlorade vi fyra kronor”. Doktorn talade om att de hade i stället tjänat en krona eftersom han tog fem kronor för ett besök. Det gjorde pappan glad. Han tog med sig den trasiga skålen ut. Emil fick fem öre att lägga i sin sparbössa hemma. Emil var glad för pengen, men han stoppade den i munnen och svalde den. Emils mamma blev rädd och ville att de skulle åka tillbaka till doktorn med Emil, men det ville inte pappan eftersom det skulle kosta fem kronor. Men mamman lyckades få pappan att ändra sig.

När de kom till doktorn sade doktorn att de inte behövde vara rädda för fem öringen skulle komma ut. Emils pappa blev så glad att han lät mamma köpa några bullar och socker att ta med sig hem. Soppskålen lagade pappan hemma för den hade bara gått i två delar.

När Emil och Ida skulle gå och lägga sig frågade Ida hur Emil hade fått in huvudet i skålen. ”Det var väl ingen kost, jag gjorde bara så här” sa Emil och satte skålen på huvudet. Nu satt han fast igen, men den här gången slog mamman sönder skålen. Emils pappa kom in från fåren och stod och tittade på den trasiga skålen och Emil. Han gick ut igen, men två dagar senare fick han fem öre av Emil.